Wer einmal eine Halo-Aura am Himmel gesehen hat, vergisst dieses Phänomen nie mehr wieder. Es ist ein heller Ring, der um die Sonne herum erscheint und durch Eiskristalle in Kilometer weit entfernten Schleierwolken entsteht. Das Licht wird beim Eintritt in die sechseckigen Kristalle gebrochen, reflektiert und schimmert in blassen Spektralfarben. In der Weihnachtszeit hatte es für mich etwas fast Gläubiges, Religiöses - vom Universum Gesandtes. Was uns als Menschen einen kann, was auch immer Es ist - da wir alle Teil von Etwas sind und gemeinsam auf unserem einen Planeten weilen * * * Den som någon gång har sett en halo på himlen glömmer aldrig fenomenet. Det är en ljusstark ring som uppstår runt solen, bildad av iskristaller i slöjliknande moln på flera kilometers avstånd. När ljuset träffar de hexagonala kristallerna bryts och reflekteras det, och skimrar i bleka spektralfärger. Under jultiden fick fenomenet en närmast andlig eller religiös innebörd för mig – som något sänt av universum. Det representerar något som kan förena oss människor – vad detta ”något” än må vara – eftersom vi alla är en del av något större och delar denna enda planet.